NYHETER HISTORIA CK CREW VIMMELREPORTAGE SHOP KONTAKTA OSS LÄNKAR GÄSTBOK

HISTORIEN OM CLUB KÄFTSMÄLL

 

Club Käftsmäll kunde ha blivit en engångsföreteelse. Konceptet kunde ha gått i graven när en iskall Tobias vaknade insvept i plast på golvet i en minivan. Men var sak har sin plats, så även i historieberättande. Så vi tar allt från början...

Tobias Janius och Joakim Johnsson var trötta. Trötta på lördagskvällar, där dokusåpadrömmande tjejer dansade till senaste radioplågan och dokusåpadrömmande killar stod med alldeles för v-ringade t-shirts och flashade sina solariebruna biceps i baren. Trötta på att musiken som spelades hade ungefär lika mycket äkthet och attityd som en sko. Trötta på coverband som lirade själlösa versioner av alldeles för uttjatade låtar. Tobbe och Jocke var säkert trötta på en jävla massa annat också, men vi väljer att bortse från det just nu.

På vägen hem från en inte så särskilt lyckad krogrunda bestämde sig de båda för att slå sina kloka huvuden ihop. Hemma i Jockes lägenhet drog de sedan upp riktlinjerna för det projekt som snart skulle få namnet Club Käftsmäll. Och trots att både Jocke och Tobbe vaknade upp med det som för länge sedan fick namnet bakfylla, fanns tillräckligt med stoff kvar i deras bultande huvuden för att idén inte skulle rinna ut i sanden. På Club Käftsmäll skulle det enbart spelas musik som de själva tyckte om, musik med attityd i, såväl ur högtalarna som live på scen. Klubben skulle andas exklusivitet och endast en limiterad skara VIP-gäster och vänner skulle bjudas in till evenemangen.

Första Club Käftsmäll anordnades i en väl vald lokal i Nyköping (exakt var struntar vi i att nämna eftersom anlagd brand fortfarande är ett brott enligt svensk lag). Det blev en kväll att minnas för vissa, men en kväll att snabbt glömmas bort för andra. Det blev även en kväll som ett fåtal glömde bort vare sig de ville det eller inte, på grund av ohyggliga mängder sprit. Uttrycket ”alla var där” är direkt felaktigt i det här sammanhanget, eftersom många som var uppskrivna på gästlistan inte ens dök upp. Men icke desto mindre var det ett antal celebriteter som valde att förgylla kvällen med sin närvaro. Jakob och Peter från Nyköpingsbandet Nigua, basisten från Disfear och killen-som-går-på-alla-konserter var alla representerade (det där med branden var förövrigt ren och skär lögn, men det lät häftigt, lite ”vi - bryr - oss - inte - om - något - och - eldar - ner - ställen - bara - därför”).

Kvällen peakade i och med att en kärntrupp på sex man röjde sig halvt medvetslösa till Slayers monumentala alster Angel of Death. Arrangören Tobbe blev så till sig att han halvt om halvt hoppade på en gäst som hade slumrat till i en av lokalens bekväma soffor. Det där med att slumra, ja. Nämnda kärntrupp somnade in på ett antal mer eller mindre välvalda platser i lokalen. Någon sov i en soffa, en annan i en bil, en tredje på ett bord. Tobbe somnade i den vita chevavan som i folkmun kallas för Besten (som i all sin prakt blivit en slags symbol för allt det Club Käftsmäll står för). Han vaknade sedan upp på morgonen, seg och jävlig, med plast som täcke, huttrandes in till märgen och med en rad otrevligheter att städa upp inne i lokalen. Där och då var det nära att Club Käftsmäll blev en engångsföreteelse. Men efter val och kval och noga övervägande av de två arrangörerna togs beslutet om en fortsättning.

För kvällen hade ju ändå uppfyllt en del av den dynamiska duons förväntningar. De hade ju de facto fått spela exakt den musiken de kände för, och de hade fått göra det inför gäster de själva tyckte om och hade något gemensamt med.

Nyheten om Club Käftsmäll – Rond 2 nådde VIP-gästerna en julidag 2006. Festen skulle hållas centralt i Nyköping och största utropstecknet på inbjudan var att ett liveband skulle spela. Eftersom Hatebreed redan var bokade föll valet på ett lokalt band utan namn. Dessutom skulle de inbjudna serveras något som arrangörerna valde att hålla hemligt fram till klubbkvällen.

Club Käftsmälls alldeles egna öl togs fram i samarbete med Carlsbergs Bryggerier. Ölet, som fick det passande namnet Bröl, skulle fånga Club Käftsmällandan. Samtidigt skulle det ha en lite edgy karaktär, som även föll den mest kräsne ölsmakaren i, tja, smaken. Och framgången lät inte vänta på sig. Brölserveringen blev en formidabel succé (som väntat), någon myntade exempelvis att Brölet var den bästa brygden på butelj. En annan framhävde att Brölet hade gett honom en ny syn på livet.

Livebandet, som fortfarande inte hade något namn, blev även det en fullträff. De fyra bandmedlemmarna Jonte, Jakob, Olof och Andreas rev av fem fantastiska låtar med intensitet och attityd, vilket förde upp kvällen till en helt ny nivå. Brölet flödade, dansen flödade, kroppsvätskor flödade (för enbart vissa, ska tilläggas).

Kvällen slutade med att arrangörerna Tobbe och Jocke själva drog i sig ett par Bröl för att varva ner. Ett par Bröl blev sedan till tre, tre blev till fyra och för femtio procent av arrangörerna blev fyra sedan till fjorton. Den sista informationen som Nyköpings skvallerreportrar lyckades komma över var att Tobbe skymtades gåendes med ett täcke över huvudet och gräsfläckar på knäna, in mot Jockes lägenhet.  

Hur komiskt det än låter, fångar det här ändå Club Käftsmälls utveckling: plast byttes mot täcke, minivansgolv byttes mot lägenhetsgolv, en bra första kväll byttes mot en fantastisk andra kväll.

Club Käftsmällskulan är i rullning och slutar inte förrän den når sitt slutgiltiga mål – totalt världsherravälde!

 

 

Denna hemsida är optimerad för Mozilla Firefox och Internet Explorer 7.0. © 2006/2007 Hemspring Produktion